Bell of Lost soulsNow that Jens/Nimthar is posting here directly I’m thinking it puts some pressure on me to blog more. I think people will like his posts better anyway but I will try to make an effort to compete. Today I’m thinking about balance in the missions. And not the type of balance I think you are thinking…
This is it, Folks! The last part of Jens’ series. I hope you have enjoyed it as much as I have. I thank him for this series and hope he doesn’t stop there.
We finish off with the Jaguar battlegroup and Jens’ closing thoughts.
In this last part of the series, I will review the final part of my Shaltari army list I used at the Dropzone Commander tournament at Wexio 2014. The article discusses the initial thought process followed by an evaluation and a final judgement on a battle group per battle group basis.
So now I have had the chance to soak up the information from our Swedish tournament and write down my conlcusions. I thought to write down the idea, the set-up we used and the result. then I will try to modify that into a new set of rules for tournaments.
The guys on Orbital Bombardment has released their tournament pack. As they are highly placed in the Invasion tournaments (technically that can very well mean the best players in the world) their vision of a DZC tournament is very interesting and well worth investigating.
Let’s do that, shall we? This is my feedback on Orbital Bombardment’s tournament pack.
With Sweden’s second tournament we are going to use a version of my original random mission generator. I will also include it in a Power point on two pages to make sure that if you can print on double sides you can have it on a single paper.
Tisdag och nu har jag reflekterat klart över hur helgen gick. En 8:e plats är lite illa men samtidigt hade jag chans på första plats efter sista matchen om bara Olof lagt sig och inte spelat bäst. Men, men. Han kan få sämre sportsmanship nästa gång jag spelar mot honom. Här är min korta rapport från Warpstorm.
Nu efter 6 matcher, bevisning att jag bara kan vinna mot Jeppa när han har kokosnötter (ja, du skall få den piken varje gång vi ses nu, Jeppa), minst förlorade matcher i turneringen, utgång i Helsingborg, gratis frukt och intressanta uppdrag senare är turneringen över.
Här är min utvärdering.
God, fucking dammit! När jag precis börjat tycka att jag börjar få upp lite klass på min blogg så vad gör Voxnovus? Jo de kommer upp med bilder som bara tar andan ur mig om hur man egentligen skall gestalta stämningen på en turnering. Sedan lägger de upp en jävla film och spränger därmed bort alla chanser man har att konkurrera! Vad innebär detta? Jo…jag måste hitta en jävla kamera och börja lägga upp film-poster och börja ta en massa kort för att kunna konurrera…
Jävla Olof…
🙂
Hur gick det på Rydturneringen då? Jo, ur uppläggssynpunkt så var det intressant med uppdragen. Det var en hel del som klagade på dem men samtidigt så tycker jag att man visste vad man gav sig in i. Uppdragen var inte gjorda att vara balanserade. Jag tror det är väldigt sällan två generalers utgångsläge är exakt detsamma. Ofta skall man faktiskt fokusera på sitt egna objektiv. Väldigt sällan skall man offra sina egna objektiv för att stoppa motståndarens.
Jag tycker uppdragen på det sättet var perfekta. Man måste ha en armé som är beredd att ta sig uppför en backe och innehar många olika element som är beredda på många olika saker. Det kunde bli jättekonstiga poängsummor och man kunde ha väldigt otur med uppdragen. Och tur. Skitkul och annorlunda tycker jag.
Det finns en sak jag kände var kanske lite extrem. Skillnaden om när spelet tar slut var väldigt stor. I flera matcher vände matcher från 15-0 till 0-15 för att det blev en runda till. Då kanske man skulle haft ett visst antal rundor satta? Detta är något jag ofta tänkt på. Tänk om man skulle köra så att man kör ett fastsatt antal rundor varje match. Och sedan variera detta mellan matcher? Tänk er själva: du, som arrangör, vill att det skall ta slut tidigare på söndagen. Då får alla endast spela 5 rundor första matchen på söndagen och sedan är sista matchen 5 rundor och det blir en sjätte på 5+. På så sätt kan man även kontrollera hur lång tid matcherna tar.
Hur som helst så var turneringen lyckad. Folket hade kul och det var väldigt trevlig stämning. Det var skönt med luft och plats och alla verkade uppskatta (Även Hamza, även om han inte åt det) att det fanns hemlagat i kiosken till en billig peng. Under turneringen var det en hel del som klagade på upplägget men det skiter jag i. Det funkade som jag tyckte det skulle göra och det är det viktigaste för mig.
Till rydcon blir det ett annat upplägg, dock. Ni får se.
En kort stridsrapport kommer från mig inom kort…
Nu när upplägget till Rydturneringen är uppe och folk börjar förbereda sig inför den turneringen så tänkte jag passa på och kommentera en sak som jag inte riktigt gillar och som varit uppe på tapeten allt för ofta. Variation på uppdrag.
Tolka mig rätt nu. Jag tycker det är variation på turneringar men det är mest på upplägget och hur mycket poäng som ges för olika saker. Jag skall ge ett exempel:
4 objektiv. Antingen fasta punkter på bordet eller utplacerade utav spelarna. Det är helt klart det bästa uppdraget i regelboken och finns som regel med i varje turnering. Det är så standard 1A som det bara kan bli! Men det gör att folk inte vågar ta något nytt steg och tänka nytt. Vill vi öva inför en turnering är det bara att köra detta uppdrag och slumpa uppsättningssätt.
Uppdraget är så standard att om uppdraget använder sig ibland utav fasta punkter och ibland utplacerade utav spelare, på samma turnering så säger vi “Sweet! Vilken variation!” vilket känns lite sisådär för mig. Men finns det verkligen vettig variation på uppdragen utan det kanske är så att det är variationen på turneringsupplägget som gör hela saken?
Variationen på turneringsupplägg är stor i Sverige. Komp, okompat, mallkomp, dubbelkomp, enkla uppdrag, primary-secondary uppdrag, primary-tertiary uppdrag, RoE, välja uppdrag själv och hur mycket målning skall spela in gör att uppläggen går att variera rätt mycket. I så fall kanske det inte gör något att uppdragen i sig är rätt standardiserade?
Detta är ibland under diskussion efter någon öl på krogen efter turnerings-lördagen. Skall de stora turneringarna ha samma uppdrag, standardiserade? Jag är väldigt skeptisk. Men samtidigt så ser vi ovan att det finns massa sätt att variera upplägget och det kanske räcker? Mission-databasen på svenska40k.se är ett bra sätt som turneringsarrangörer kan slippa skriva nya uppdrag (om det ändå är samma) och ändå få det sätt de vill ha dem. Kanske man skulle passa på att skriva grundläggande uppdrag som alla kan använda sig utav?
Samtidigt finns det två saker till att ta hänsyn till när vi avgör om 4 objektiv kan varieras. Deployment zone avgör väldigt mycket hur vi spelar. Bara där får vi fram variation. Om det använder ett secondary så finns det en kombination där som varieras och ställer olika krav på hur uppdraget spelas. Om vi sedan dessutom har KP eller VP så sätter det ytterligare variation.
Andra extra saken vi bör ta till hänsyn är motståndet. Samma uppdrag mot 2 olika motspelare gör två olika matcher. Även om vi antar att vi spelar under exakt samma omständigheter så kommer olika arméer tvinga fram variation på hur matchen spelas. Fan, även om vi tar samma armé fast med ny spelare bakom som motstånd blir det en helt ny match.
Så det kanske kan fungera med 4 objektiv i varje turnering. Variablerna i slutändan är så många att jag känner att 4 objektiv, motsvarigheten till fantasys pitched battle i turneringssammanhang, är ett uppdrag som kommer kunna varieras i det oändliga.
Den stora frågan blir då istället; var går gränsen?
Hur mycket skall uppdragen varieras? Behöver vi mer variation och vart i så fall (turneringsupplägg eller i uppdragen) eller mindre? Skall turneringar ha exakt samma uppdrag?
Idag spelade jag och Pontus vår arrangörsmatch för att jag inte kan spela första matchen på lördag. Resultate blev 1-11 till Pontus. Jag vill säga att jag är dum i huvudet och hade helt glömt bort att matchen var “riktig” så jag gav bort första rundan för att “testa” vilket resulterade till 3 wounds på tyrantens livvakter, en död hive guard, 2 döda shrikes innan jag hann flytta mina modeller (plus massa gaunts) och nästa runda var tyrantens livvakter borta, hive guards i närstrid med en assassin (whisper in your ear-bitchen) och zoanthropes misslyckades med 4/4 saves (plasma cannons), den överlevande zoanthropen hade ett wound kvar och slogg dubbelsexa när han skulle göra sitt första (och enda) försök till att klara sitt psychic test för att få skjuta.
Hur som helst så tänkte jag visa vilka poänger som det kan bli under dessa turneringsregler:
I vanliga turneringar (där man alltid, som regel, delar ut 20 poäng) så får man poäng efter vad man lyckas med och det är större betoning på att lyckas med sitt egna än att förstöra för motståndaren.
Lyckas du med primary = 8 poäng
Lyckas du med secondary = 4 poäng
Hindrar du motståndarens primary = 2 poäng
Hindrar du motståndarens secondary = 1 poäng
Detta gör att poängerna som delas ut inte är lika i varje match. Resulatten som kan bli är följande:
15-0
14-4
13-8
12-12
11-1
10-5
9-9
7-2
6-6
3-3
De resultat som inte blir lika kan givetvis hända åt båda hållen. Totalt sett är det 2 upphöjt till 4 resultat. Alltså 16 st. Det är med andra ord 25% chans att det blir lika.
Hur hårt ser ni, läsare, på att poängen som delas ut inte alltid måste vara jämnt på alla matcher? Gör det ingen skillnad för att alla spelar under samma omständigheter eller påverkar det väldans mycket?
Egge's minature gaming blog - for miniature gamers who are kind of so-so 