Spela mot uppdraget eller mot motståndaren?

Till att börja med så är detta näst sista dagen att ändra listor inför GothCon. Det är i runda slängor hälften som inte lämnat in listor men det är säkert en majoritet som kommer lämna in under sista dagen. Blir spännande att se om det är tillräckligt många som inte lämnar in listor för att anmälningslistan skall vara meningslös eller missvisande.

Hur som helst. Jag tänkte vi skulle diskutera vad som bör vara fokus på en turnering. Skall man ha en plan som löser uppdraget eller skall man ha en plan för eventuella motståndare? Jag har lämpligt nog gått efter vetenskaplig metods totalt meningslösa idé om att hitta på komplicerade ord för att förklara enkla begrepp. Planerar du efter uppdragen så är du en “Objektivist”, planerar du efter vilken motståndare du får så är du en “Opponentist”.

En plan för att lösa uppdraget

Vid den Ojektivistiska strategin så gäller det att planera för hur man skall spela för att klara av uppdraget. Det är en gynnande taktik om det spelas komplicerade uppdrag med små varierande detaljer (GothCon) eller uppdrag där mycket poäng ligger på att klara uppdragen, såsom Rules of engagement (eller rydturneringen senast). Väldigt troligt är det dessa spelare som kan få full nyttjande av små egenheter i uppdragen såsom att objektiv får placeras på varandra och att man kan använda tactical decision på bästa sätt.

Vid denna typ av tänk så gäller det att från början att sänka så man hela tiden kan säkra uppdraget samt att man inte gör något fel med hur uppdraget fungerar. Steg ett blir då att noggrant studera uppdraget och läsa igenom varje mening, kolla vad som är viktigt på detaljnivå och hur lång tid det tar att klara uppdraget givet vissa lägen. Exempelvis hur lång tid tar det för dina enheter att ta ett objektiv i motståndarens zon?

Steg två blir att fundera på hur uppsättningszonen påverkar möjligheterna att ta objektiven. Ibland är kombinationen utav uppdrag och deployment zon något som gör det svårt för just din armé att klara uppdragen. Då är det bra att du tidigt bestämmer vilka enheter som skall gå på uppdragen och ställa upp därefter samt vilka enheter som skall gå på att döda motståndaren eller hålla denne borta från att sabba dina planer.

För att illustrera ett exempel: Tänk dig att du har en 10-manna enhet av något som inte har så extremt värde, men de är scoring. genom att sätta upp dem så att de ger cover till andra viktiga enheter så kommer de troligen få stryk av motståndaren och ta förluster. Det kanske räcker med en runda för att de skall komma ned på en nivå som gör att de kan ta lite eld om de sedan är i cover nästa runda, säg tre styck. Det gör att så länge som de är fyra eller mer så skall de fortsätta ge cover och vara i vägen för motståndaren (kanske skjuta lite smått) och sedan börja ta sig till sin designerade uppdragszon. Detta gör att de kommer ha en roll under majoriteten av matchen och du behöver inte tänka så mycket på hur de skall spelas. Vad dock försiktigt med närstrid. Enheter har tendenser att inte överleva närstrider så var beredd att offra dem om du vill charga.

Steg tre handlar om att tydligt spalta upp din deployment för olika sorters av motståndare. Enkelt sett kan man dela in motståndarens arméer som skytte arméer (de som skjuter mer än du), närstridsarméer (de du inte vill ha nära dig) samt balanserade arméer (alla andra). Mot närstridsarméer kanske du kan combat squadda en tactical squad och offra fem man helt för att binda upp närstridsarméer (man kan inte konsolidera mer än 6″ iväg från den döda combat squadden) och sedan ge möjlighet att counter-charga ihjäl saker som exempel med hänvisning att närstridsarméer inte har så mycket extremt skytte. Mot skytte arméer kanske du skall sätta upp dina counter-charge enheter som aggressiva enheter bara för att lura iväg motståndarens eld från dina scoring enheter. I grunden handlar det hela tiden om att skydda dina scoring.

Steg fyra handlar om hur du skall placera objektiven om du spelar ett sådant uppdrag. Skall de vara nära mitten eller långt ifrån kanterna? Bara för att du möter en närstridsarmé så betyder det inte att du vill ha objektiven utspridda. Risken finns då att du klarar av att hålla ett objektiv enkelt men offrar de andra objektiven samt eventuellt andra uppdrag.

Steg fem handlar om hur långt dina enheter får röra sig ifrån objektiven för att fortfarande klara uppdraget när man börjar tänka på det. Är du en snubbe som bara tänker på objektiven från runda fem eller från runda 4? Det ger rätt mycket mer förflyttning att tänka på objektiven runda 4 än i runda 5. I många fall väljer man mellan att döda lite fler enheter och att ta ett objektiv. En Objektivist tar helst då objektiven.

Så i grund handlar Ojektivism om att planera när du läser uppdraget. I dagarna skall jag ge en analys på första uppdraget så jag kan ge ett bättre exemepel, dock genom Tyranidernas ögon. Det finns säkert mer saker att tänka på men är ett kul och utmanande sätt att spela. Givetvis överlever ingen stridsplan kontakt med fienden men genom att planera väl mot sina möjligheter att ta objektiv så har man övergripande mål om enheter och sina prioriteringar klara.

En plan för att döda motståndaren

I detta läge, som jag kallar Opponentism, så läser du uppdraget (kanske efter att du vet vem du skall möta) och sedan spelar du för att döda motståndaren så mycket som möjligt och sedan börjar du tänka på vad du skall göra runda 4 eller kanske även så sent som runda 5. Risken finns givetvis att du inte kommer ha chans att ta objektiven. Min första tanke var att IG skulle vara bra på detta spelsätt. De har sin linje och sedan skjuter de och rör sig framåt mot objektiven mot slutet. Men samtidigt har jag sett motståndare som hållit tillbaka sina enheter att jag bara tagit objektiven och lagt mig ned och det är klart för sent för IG spelaren att röra sig framåt.

Steg ett är att planera på vilka enheter som är bra på att döda vad. Vilka skall orsaka terror i motståndaren och vilka skall skrämma bort motståndaren från vissa ytor för att du skall kunna fokusera på att döda hans klump av offer. Mycket av dessa val går in i armélistan men det kan vara värt att faktiskt kolla efter ett tag på vad som egentligen är bra på att göra vad i din armé. Den där rhinon kanske funkar bättre som ett offer (vara i vägen) änsom en transport till dina två meltor med tanke på hur mycket annat du har i armén? Detta val beror på motståndaren.

Steg två handlar om att reagera på vilken armé motståndaren har. Då sitter du och studerar hans armélista och tänker “det där kan jag döda med det och det där kan jag döda med det”. Ofta tänker sådana här spelare “ånej, hur skall jag stoppa det?” medan objektivister tänker “hur skall jag stoppa denna från att ta objektivet?”. Det blir således viktigt för Opponentister att ta förstöra det farliga och ignorera det ofarliga tills man har möjlighet att ta hand om det medan en objektivist nöjer sig med immobilised.

Steg tre handlar om att sätta upp för att minimera sina förluster för att senare maximera sin slagkraft på ett eller annat sätt. Jag tror de flesta spelar så så jag går inte in mer på djupet om det.

Steg fyra är matchen där man hela tiden spelar på att minimera sina förluster och plocka motståndarens enheter.

Steg fem är att ta objektiv, om man kan, och använda de enheter som är för långt borta till att döda mer utav motståndarens enheter.

Mellanvägen

Givetvis finns det en mellanväg som folk kan ta jag orkar inte hitta på något bra idiotiskt uttryck för detta synsätt men låtom oss kalla det “Mellanist”. Planera väldigt mycket för att ta objektiv och spela sedan för att förstöra motståndarens armé och fundera på objektiven runda 4. Det finns vissa problem med detta dock.

1. Dubbelt så mycket att tänka på. Att ha stenhård koll på uppdragen, hur du skall ta objektiven samtidigt som du ändrar alla variabler till motståndarens exakta armélista är inte alltid så lätt. Det blir lätt att du gör båda sakerna lite halvdant. Med andra ord så dödar du kanske inte tillräckligt för att hålla motståndaren från att hålla objektiven och du har själv har gått för långt ifrån objektiven för att kunna ta dem. Samtidigt finns det risk att du har missförstått uppdragen.

2. Du blir antagligen väldigt tydlig. När du sätter upp en fem-manna med laser på ett objektiv är inte svårt att förstå hur du skall spela. Och taktiken i sig är sund. Enheten gör det den skall – döda saker med en laser och håller ett objektiv. Problemet blir att den enheten blir väldigt låst på den rollen. Om motståndaren får igenom en scoring enhet så kommer antagligen laser enheten dö och motståndaren får objektivet. Om du däremot ställer dem längre bort från objektivet så måste motståndaren välja att ta objektiven eller döda enheten och om denne går på objektivet får du en chans att contesta det med din laser enhet – om de är rätt ställda. Du kan givetvis kontra detta med att placera objektiv på ett bra ställe men på GothCon så kommer det ett uppdrag där objektivet står i mitten av din quarter och är ett bra exempel på detta.

3. Du vacklar mellan olika beslut. Varje gång du flyttar en modell. Det är svårt att hålla ett fokus på sin modell, det blir lätt att du gör en halvdan förflyttning som egentligen inte passar för att varken döda motståndaren eller hålla objektiv. Ni som har tendenser att ni sedan använder run-regeln för att springa tillbaka till ursprungsläget känner igen detta. Klarhet i vad man vill göra är alltid lättare att agera på än om man väljer något mellanting.

Så det var en enkel analys av hur man kan spela uppdragen. Denna post kommer sig utav Jens kommentar om att man faktiskt inte brukar kolla på uppdragen förrän det är dags att spela vilket jag själv också märker att jag gör. Själv är jag mer utav en opponentist än en objektivist men skall försöka ändra det till GothCon. Kanske jag även kan slänga ihop element av de båda och fokusera på de sakerna? Time will tell…